Alltid i mitt hjärta

av Valerie Partynski
30 september 2016

När du först gick in var du bara en fluffig, mjuk bit med ljusa, nya ögon, valp andas kyssar – så extatiskt för allt som kom din väg. Du vred dig med hela prövningen, mig med min sax och verktyg som arbetar snabbt och noggrant. Dina fötter var tickliga för Clippers såväl som du flyttade bort såväl som till att stänga, skarpa sax, men vi arbetade med allt så bra som du lämnade – fortfarande wiggling – med alla kroppsdelar intakt. Nästa månad kom du in såväl som du hade glömt lite, men du stod lite Stiller, liksom lite högre.

När du fyllde 6 månader kom du in för din månatliga frisyr och agerade exakt hur alla tonåringar gör. Du testade dina gränser med såväl tänder som naglar, liksom jag var beredd på utmaningen. Jag låter dig slåss såväl som Holler för de minsta sakerna, aldrig ge upp, tills du gav mig utseendet. Att röra vid dina fötter var inte längre världens slut, bara mycket till ditt missnöje. Du lämnade och kände dig något besegrad men fortfarande lycklig, liksom du hade upptäckt så mycket!

Nästa gång du gjorde underbart, liksom vad som föll på plats. Det är här vår otroliga anslutning verkligen började. Jag såg framåt för att se dig på min rutin varje månad, liksom din svans skulle börja vika så snart fordonet vände hörnet. Du skulle dra din person in i dörren, extatisk för att komma med ingången för att se mig med knappt en bakåtblick. Din person skulle skratta med en ögonrulle och lämna.

Så åren gick med vårt band, alltid glada över att träffa varandra varje månad. Jag luktade illaluktande öron, drog av otäcka fästingar, kände för klumpar såväl som stötar och berättade för din person när du inte verkade dig själv. Du var ung såväl som otrolig och i din premiär. År gick såväl som vår anslutning växte. Alltid en vingande svans samt ett leende; Så glad att vara där!

En dag kom du in så bra som du hade svårt att hoppa på mitt sänkta bord, något du alltid hade varit så extatisk att göra. Jag lyfte dig upp på den den dagen, precis som jag hade första gången du gällde att träffa mig. Jag valde upp din fot och kände den bekanta sprickan i dina ben. Jag tittade på dig och insåg att din affär med hade blivit grå utan att jag märker, eller kanske hade jag förnekat att det hade hänt.

Sedan den dagen gick du långsamt in, bakbenen kunde knappt stödja dig längre, din svans, som alltid vaggar och ett leende i ansiktet. Jag hjälpte dig att gå tillbaka, halvt med, halvt vägledande dig, samt såg till att du fick allt det extra stöd du behövde den dagen. Jag gjorde det till den lyckligaste dagen någonsin för dig, med ytterligare kramar såväl som kyssar, samt fick dig att se så underbar ut som du någonsin har gjort, så att du förstår varje steg i metoden exakt hur speciell du var för mig. Du förstod att halsduken indikerade att du var klar för den dagen såväl som jag var stolt över att se en vinglig rumpa när jag satte den på dig. Din person avsåg att få dig så bra som vi tittade på varandra medvetet.

Jag fick telefonsamtalet två veckor senare och slutförde resten av mina hundar med bara dig i mina tankar. Ofta när dagen är helt emot mig, liksom det känns som om jag är omgiven av kissa såväl som poop såväl som alla hundar arbetar tillsammans som ett team för att äntligen dyka upp mig, tror jag på dig såväl som Tänk på att det är därför jag gör detta. Att jag inte skulle ha önskat att någon annan har varit på min plats med dig. Dessa stunder var våra såväl som jag aldrig kommer att komma ihåg någon typ av dem. Säg tack till dig för att du litar på mig såväl som att älska mig och få mig att känna att jag gör något rätt. Jag kommer aldrig att komma ihåg det, så bra som jag aldrig kommer att ångra det. Jag skulle inte ha det på något annat sätt. Jag kommer att tro på dig när en bit valp börjar visa de rakknivtänderna, med deras upprörda ögon, samt kom ihåg vad dessa stunder förvandlas till. Det gör allt värt det. ✂

Total

199

Andel

199

0

0

0

0

Annonser